Jag går igenom datorn och rensar i gammalt sparat, och hittar ett och annat som jag åtminstone inte än vill kasta i papperskorgen.
För ca 10 år sedan deltog jag i ett forum, vi var inte så många. Vi tog oss gemensamt an en del "projekt". Bl.a. att ordna en fiktiv träff. Snart blev det min tur att vara värdinna. Så här blev det (inte utan att jag önskar att det varit på riktigt!):
En lite galen picknick :-))
Picknickvärd: (Tror jag hemlighåller mitt gamla "nick"...)
Hav, varma klipphällar, historiens vingslag, brygga och eka, fantastisk flygtur tvärs över vår kontinent - säger bara "oohh!"
Smolk, Kattan, Pyrola och Cappuccino! Detta är vad jag kallar picknickar!
Men nu undrar jag - ska vi inte hitta på något riktigt dåraktigt galet också, nåt som matchar den andra sidan av vår samvaro i Krypin? Jo, det tycker jag.
Alltså, så här får det bli: Jag har rekognoserat lite och hittat en fantastisk stormarknad. Dit ska vi! Allihop. Vi samlas vid lunchtid.
I det stora varuhuset finns det mesta vi behöver. Vackert porslin och underbara glas. Vi tittar noga, innan vi bestämmer oss. Vi lånar en stor, vacker flätad korg och packar ner allt vi vill ha. Vi väljer tallrikar av blå, nästan skimrande keramik (att Nojan vill ha dom där röda med guldkant bryr vi oss inte om). Vi plockar ihop glas och bestick. På textilavdelningen hittar vi en fantastisk duk i grovt naturfärgat hellinne som står så vackert till blå keramik.
Vi hittar en fantastiskt grill också - den måste vi förstås ha. Och grillkol och tändvätska och nåt att grilla - vi fyller ännu en korg! Personalen börjar se lite undrande ut - och när vi i stället för att ta vägen mot utgångskassorna styr kosan mot deras utställning av trädgårdsmöbler, ja då nöjer dom sig inte längre med att bara undra!
För vi ockuperar helt enkelt en del av trädgårdsmöbelutställningen! Den del där man byggt upp en jättemysig avdelning innanför extra vackra vind/läskydd, ni vet såna där tjusiga, flätade saker. Den allra vackraste klängros ramar in själva portalen, och inne i vårt eget lilla ockuperade krypin - precis lagom stort för oss allihop - växer fler rosor i stora urnor, och allihop doftar underbart.
Plötsligt står - naturligtvis! - varuhusets chef där - vad i h-e håller ni på med??? Vi förklarar.
- Vi är ett cybersällskap, förstår han, chefen! Vi finns i norr och söder, öster och väster, och att vi möts just här och just nu och till och med värdigas använda era möbler och äta er mat med era bestick och grilla ert kött på er grill - det är en händelse så stor att ni borde tacka nån lycklig stjärna nånstans att just NI får vara med och uppleva detta sällsamma!
- Förresten, byt ut den där röda klängrosen mot en vit! Vita och rosa rosor är mycket vackrare mot vår - förlåt din - duk och ditt porslin! En riktigt ljust gul ros? Jaha, får väl duga, om du inte har en vit!
- Och kör nu iväg alla dom där nyfikna kunderna som står och kikar genom spjälorna! Släng ut dom bara! Ge personalen ledigt - vi klarar oss så bra själva! Förresten, du behövs inte heller här, gå hem och överraska fru och barn med en glasstårta eller nåt...
- Vaddå, är det DU som ryktet säger ska komma och göra oss sällskap i det här Krypinnet! Näme´ nn da´ - vilket SAMMANTRÄFFANDE!
Och så blir vi plötsligt en till! Och alla är så glada, så glada!
Vi grillar kött, vi grillar fisk. Vi äter den allra godaste sallad, och vi dricker svalt vitt eller vi dricker rött.
Vi tar en tur till ostdisken och väljer precis de ostar vi vill ha, och varuhusets fruktavdelning är bland de mest välförsedda vi sett! Här finns jordgubbar förstås, och hallon. Mango och kiwi, ananas, päron, persikor och druvor. Färska fikon finns förstås också, och biggarråer.... Och Pyrola kommer med en alldeles egen överraskning - några härliga cherimoya.
Eftermiddagen går alldeles för fort - för vi har ju så mycket att prata om. Vi drar oss inomhus, tar på Smolks inrådan siesta inne på det stora varuhusets sovrumsavdelning där vi vilar ut i sköna, blårutiga sängar.
Slutligen - det kan inte hjälpas - så lånar vi med oss var sitt jättestort, jättemjukt badlakan, ber Pyrola kalla på sin Tingeling, och tar oss med hennes hjälp till en svart, ljum skogstjärn mitt inne i en sörmländsk skog.
De vita näckrosorna lyser så vackert i det mjuka nattmörker som så här års inte är något riktigt mörker. Där bara sitter vi, andäktigt stumma och tänker samma tankar.
Även den som inte "tror" på älvor inser helt plötsligt att de finns. Jo, det gör de!
Och så glider vi en efter en ner i tjärnens ljumma vatten, simmar sakta bland näckrosor och bara upplever att världen och sommaren är skön. Ja, skön.
Och så skiljs vi åt, och dimper ner bakom varsin datorskärm igen...
.
