torsdag 14 februari 2013

Att äta eller inte äta - det är frågan...

Jag köper i princip aldrig färdiglagad mat. Jo, korv ibland. Men definitivt inte lasagne. Tänker på en av min pappas favorithistorier, den om charkuteristen som blev räddad från att drunkna. Han som sa till sin räddare att "belöna dig med pengar kan jag inte, men ett gott råd kan jag ge - ät aldrig korv!!"

Tänker också på en bekant familj, för hundra år sedan umgicks vi. Mannen förestod ett slakteri någonstans i Sverige, på den tiden fanns det många. Själv åt han aldrig korv. "Jag vet vad den innehåller", sa han.

Jag måste nog tänka om! Hade sånär glömt ... men det blir nog ingen korv längre...


Jag är inte förvånad över att billigt hästkött blandats med kött från ko. Upprörande är förstås att det inte redovisats. Framförallt att det inte kollats och att det pga djurens medicinering uppenbarligen finns hälsovådligt kött på marknaden.

Men vad förväntar vi oss? Profithunger styr för närvarande det mesta i samhället, tycks det mig. "Marknadskrafter". Lagen om upphandling t.ex. - billigaste alternativet är förstås bäst. Gäller uppenbarligen tåg likaväl som skola, vård och kött...

Mitt tips är att det finns mycket, mycket mer att upptäcka! Frågan är väl mera hur mycket man vill röra om i saken. Varför skulle hästkött ha blandats in bara i den färs som används i lasagne?


Jag tänker också att någon kanske rentav har samma känsla för hästar som jag för hundar och katter. Jag minns en episod från en märklig parentes i mitt liv när jag förestod ett skolkök där vi lagade mat från grunden, ca 600 portioner om dagen.

En dag hittade en elev en patron i maten, vill minnas att det var i kalops. Vilt uppror i matsalen! Vad var det för djur som köttet egentligen kom ifrån. "En oxe", försökte jag. Vaddå???? Oxe??? Nåja, en ko. Det visade sig att vad eleverna framförallt ville veta var att köttet inte kom från häst.

Kan säga att Scan, som levererat köttet, inte heller kunde förklara patronen. Men jag insåg ju att djuret hade avlivats hemma på lagårdsbacken. Förmodligen ett sjukt djur. (Scan ville bjuda personalen på tårta som plåster på såren. Jag tackade nej.)



Inblandning, utdrygande av köttråvaran är en självklar och naturlig del inom livsmedelsbranschen. Aromämnen och smakförstärkare, e-nummer och "köttklister" osv - för ett antal år sedan råkade jag se ett nummer av köttbranschens egen tidskrift. Inte minst annonserna förskräckte. Kan bara säga - vi är manipulerade. Lurade. Fast inte helt, numera finns ju lag på utförlig ingrediensredovisning. Men läser vi? Och följs lagen? Uppenbarligen inte.

I tidskriften Köttbranschen nr 6 2011 (som finns på nätet) finns förstås en del annonser. Bl.a. en från företaget Sonac (www.sonac.biz)
I annonsen står bl.a.

Värdefulla ingredienser för kött
Om du söker efter ingredienser som proteiner och fettämnen eller mineraler och specialiteter i olika slags kött kan du kontakta Sonac.
Sonac tar fram värdefulla och viktiga ingredienser för tillverkning av kött.


• Plasma flingor och pulver binder vatten och fettämnen och förebygger vatten- eller fettsyneresis
• Collagen proteiner binder kalla och heta satser, ökar viskositeten
• Protein hydrolyserande för att berika köttprodukter med högt smältbara proteiner
• Kallt bindande proteiner särskilt för homogenisering och portionering
• Färgande proteiner köttfärg från hemoglobin och dess varianter, även ytfärgning


TILLVERKNING av kött, skriver man. Och ytfärgning... Du kan förresten googla på fettsyneresis, så kommer du lätt vidare till tidningen som pdf-fil. Fast vad ordet betyder har jag ingen aning om. Förmodligen finns det inte ens...

Vi har väl det kött och den livsmedelsindustri vi förtjänar, antar jag. Tänker även på de vidriga filmer som visats från djurtransporter. Och på smågrisar som kastreras utan bedövning. På höns, och kycklingar...

Vet ni vad - jag har varit vegetarian under flera år av mitt liv. Känner att det nog börjar bli dags igen. Inte på grund av eventuellt hästkött, det är så mycket annat i köttväg som jag inte heller vill äta. Och det förekommer så mycket elände och lidande kring den s.k. animalieproduktionen - ett förfärligt ord, tycker jag!

Men först ska jag ta hand om de grytbitar jag inhandlade i går. Ekologiska. :)
Sedan ska jag börja leta trevliga nya vegetariska recept, tror jag. Säkert finns det massor!

8 kommentarer:

  1. Så roligt med en diskussion om MAT! Jag håller helt med dig i det du skriver. Jobbade en hel del en gång med skolpolitiker och skolmatsansvarig för att få mer ekologisk mat till barn och ungdommar. "Min" kommun hade länge 0,5% ekologisk mat, när Gbg segat sig upp till 6% och de "miljöintresserade" småkommunerna i närheten hade 12-15%. "Lunchen får inte kosta mer än en tablettask!"

    Obegripligt att det är tillåtet att exportera slaktdjur från Sverige? Helt utan djurskydd!Tidigare åkte de flera dygn non stop utan mat och vatten i lastbilar till Italien. De som dog blev djurfoder. Till Rumänien är det ännu längre. Fasansfullt, minst sagt. Profit över alla EU:s gränser.

    Gott ekologiskt nötkött eller lamm, som hållit betesmarkerna öppna, äter vi. I små mängder och aldrig industriprocessade produkter. Vi "äldre" kan ju och vill ge oss tid att laga mat från grunden, men nästa generation är jag bekymrad för.

    Hittade idag ekologiska rödbetor i vår lilla ICA. Ska fundera på vad de ska ätas tillsammans med.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det skolkök jag förestod lagade vi mat med enbart ekologiska råvaror! Utom en del kött, för det fanns inte i tillräckliga mängder. Kostnaden fick inte överstiga de vanliga skollunchernas (förutom att vi var fler personal). Vi klarade kostnaden genom att bara servera kött eller fisk två gånger per vecka.
      Kan du tänka dig, vi fick alltså både göra upp vår egen matsedel och ha egna leverantörer. I Stockholm dessutom. T.ex. togs bröd o mjöler, gryn osv från Saltå Kvarn. Helt unikt. Grönsaker direkt från odlare eller via ekologisk/biodynamisk grossist.
      Vi fick till och med Scan att specialtillverka charkuteriprodukter utan nitrit!

      Visst var det slitigt rent fysiskt. Men en väldigt intressant erfarenhet att ha med i bagaget.

      Att föda upp djur i ett land, transportera dem till ett annat för slakt, till ett tredje för att förpackas och processas och sedan slutligen tillbaks till "ursprungslandet" för att säljas ... egentligen svårt att förstå hur idén ens kunnat dyka upp.
      Att det dessutom blir billigare på det sättet säger det mesta om hanteringen - nä, jag BLIR nog vegetarian igen! Åtminstone nästan.

      Kokta rödbetor är goda till löksås. Lite mynta i kokvattnet tar bort eventuell "jordsmak". Rårivna med äpple. Ungsbakade tillsammans med andra rotsaker och lite trevliga örtkryddor ... säkert hittar du på nåt gott! :)

      Radera
  2. Vilken drömskola du jobbade på! Och var en del av dess utveckling. I "min" kommun var allt centralstyrt, bl.a. ett stort kök och sedan transporter ut till de olika enheterna. Vissa förskolor lagade egen mat. Vi lierade oss med "Miljö-och Hälsa", som ofta kontrollerade och underkände temperaturen under transporterna. Våra skrivelser till politikermöten försvann och diariefördes aldrig. Detta hände i slutet av 90-talet. Vi var inte för tidigt ute! Goda exempel från andra kommuner bjöds in, liknande ditt kök. Ingenting hjälpte mot den absolut stockkonservativa ledningen. Nu har jag njutit mitt otium i fem år. Synsättet på mat har förändrats, chefer har bytts ut och jag har inte längre koll på vad som hänt med skolmaten.

    Däremot träffar jag ofta "miljötöntarna" från den tiden!

    Tack för rödbetsförslagen! Ett helt kilo ligger i kylen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet16 feb. 2013 19:16:00

      Vi "mattanter" var alla mammor. :) Dvs hade våra barn i just den skolan (fast mitt yngsta gick fortfarande i lekskola).

      Skolornas matlagningskök hade i stor utstäckning lagts ner. Men jag noterade med häpnad att även de få som fanns kvar självklart köpte färdigskalad potatis, färdighackad lök och naturligtvis pulver till både mos och soppor.
      I "min" skola satte "dom på kansliet" och en vaktmästare i gång med att fixa en jordkällare under skolan, så att vi på hösten kunde köpa in och därmed säkra tillgång på de rotfrukter där den ekologiska tillgången kunde förväntas bli knapp under vintern. Högstiadieelever fick efter hand bära upp säckarna till köket...
      Naturligtvis skedde allt med skolledningens och lärarnas fantastiska stöd.

      Dessvärre tror jag att centralköken är väl så vanliga nu som tidigare. Maten där lagas ju inte bara till skolor, utan även till äldreboenden m.m. Central upphandling förbilligar, och såvitt jag förstått tillåts egentligen inte lokala inköp.

      (Jag minns förresten att de pannkakor som under "min" tid serverades till barn i de vanliga skolorna köptes in färdiggräddade - från Tyskland...)

      Radera
  3. Inte bara pannkakorna! Fisk kom frusen från Kina och man visste inte vad man skulle kalla den på matsedeln. Frusen svensk fisk hade formen av en lite rödspätta, men bestod mest av en tjock panering runt olika malda fisksorter. Blodpudding serverades, men barnen åt den inte. När man serverade fläskkött, lagades två olika rätter för muslimernas skull. Inte billigt, bara dumt!

    Saftsoppa, rödfärg och socker, till lunch i förskolorna lyckades vi stoppa med föräldrars hjälp. De många obligatoriska födelsedagarna med tårtor och kakor byttes ut på vissa enheter mot fruktstunder. Likaså kom det skalade morötter, äpplen och bananer i stället för godis i kioskerna på högstadieskolorna.

    Vi fick jobba uteslutande nerifrån. Tänk så mycket lättare det varit om skolstyrelsen och kostchefen hade samarbetat och insett att de måste göra ett vägval! För barnes hälsa och goda matvanor.

    Minns du Pia Lindskog och hennes program, som jag glömt namnet på? Och Carina, som sedan startade Matupproret?

    Jag tror det är bättre nu.......

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joodå, jag minns. :) Det hände mycket på 70-80-talen. Även senare, naturligtvis.

      Bra att godis byts mot frukt osv, men grundfelet består. Att maten lagas centralt, att man dessutom utgår från halvfabrikat. Bokstavligen fabricerad mat som innehåller väldigt mycket som vi nog inte vill veta...

      Men det är nog bättre att göra som du - försöka fokusera på det positiva.

      Radera
  4. Titta på God morgon programmet på Svt måndag morgon! Pål Svensson säger där allt det som behöver sägas. Igen och igen måste samma budskap komma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet18 feb. 2013 15:12:00

      Visst är det så, jag har tittat nu. Vi måste lära oss att bra och ärlig mat måste få kosta.

      Avslutar med att citera mig sjäv... "vi har väl det kött och den livsmedelsindustri vi förtjänar, antar jag."

      Radera