söndag 6 maj 2012

Varma händer!

För hundra år sedan stickade jag. Mycket och gärna. Mina senaste alster är en nästan-färdig kofta (har legat så i 10-15 år) samt en tunnare sommarjumper (blev bara påbörjad). Kan säga att inget av de där plaggen kommer att färdigställas!

Men nu hag jag kommit på något! Jag är alltid kall om händerna, inte minst när jag sitter vid datorn. Av en dotter fick jag i julklapp ett par vackra pulsvärmare (de är väldigt fina när de kommer på plats) och upptäckte hur sköna de kändes.


Visst borde jag väl kunna sticka mig något enklare att byta med, något mer vardagligt. Så jag letade mönster på nätet. Det finns ju massor, bland annat här. Jag behöver ju faktiskt inte ha nästan ständigt blåfrusna händer!
Jag försökte komma på hur det nu var man lade upp maskor - det ville sig inte - men så lät jag bli att tänka och då funkade det. Tydligen satt tekniken liksom i ryggmärgen. :)
Ett par svarta halvvantar har jag på mig nu. Ett par vita är på gång.


Bara jag åter känner mig lite mer hemtam med stickorna (jag har så många att jag kunde sälja!!) ska jag nog finna på lite roligare varianter även till vardags.


På tomten sig jag en skojig variant på trädsvamp. Kan kanske virka en uddkant på en pulvärmare/mudd... Tror att det här kan bli roligt. :)



Kan också berätta att lille Myse tycks trivas lika bra med oss som vi med honom. Han finns alltid någonstans i närheten. Och han sover inne varje natt. Finns lite fler bilder hos Kasper.

 

8 kommentarer:

  1. Det är ganska skönt med lite påbörjade projekt som ligger här och var. Man behöver aldrig känna sig sysslolös. Verkar vara ett bra sätt att komma ihåg saker på, det där att sluta tänka. Det måste jag prova om jag kommer ihåg det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet7 maj 2012 00:40:00

      Visst, ibland är man MYCKET smartare när man inte tänker...
      Undrar hur det kan komma sig? ;)

      Radera
  2. Härligt att ryggmärgen tar över när hjärnan missar. Där har vi halvgamla en fördel jmf de yngre, som har fullt upp med att låta både hjärna och ryggmärg ta in och lagra alla nya färdigheter.

    Kanonfint pulsvärmare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet7 maj 2012 23:38:00

      Halvgammal - man tackar! :D (Det stadiet har jag allt passerat...)
      Har hunnit med ett par pulsvärmare till idag, en annan (jätteenkel) modell. Det här är ju jättekul! :)

      Radera
  3. Jag kan inte sticka längre, har svårt att hålla garnet stramt nog. En av svenska kyrkans prästers mor & syster stickade massa fina pulsvärmare som vi sålde till julmarknaden. En del var i angora aktigt garn och hade små "diamanter" instickade, alla var helt bedårande. Hoppas de stickar fler till årets marknad, så jag kan köpa ett par till mig själv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet7 maj 2012 23:43:00

      Det är så skönt!
      Än så länge stickar jag "vardagsmuddar", eller "torgvantar"... Måste öva.
      Dom är fantastiska att ha, inte minst vid datorn. Jag får alltid så kalla händer här. Jag FICK kalla händer menar jag, för nu slipper jag ju det! Hurra! :)

      Men det kan nog hända att jag fortsätter med en eller annan lite mer exklusiv variant också. Får väl se. :)

      Radera
  4. Vad flitig du är, jag har oxå funderat på att ta till stickorna igen, har inte stickat sen ungarna var små men då gjordes det massor. Sen har jag mest virkat, roligast är det med två färger, har gjort löpare som ser ut som vävda med mönster i men det sista året har jag inte rört virknålen heller. Så jag är nog lite slö, får börja med att göra färdigt den sista löparen jag började på.

    Kramar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet9 maj 2012 15:02:00

      Samma här, stickade åt ungarna. Ibland även åt syskonbarn. :) Och åt mig själv.
      Virkning däremot har jag aldrig varit bra på, knappast ens försökt.
      Men dom här pulsvärmarna - känns som lagom stora projekt. :D
      Sen följer nog något åt mitt ganska nya barnbarnsbarn... :)

      Radera