Hon mår bra. Nu väntas födseln vilken dag som helst, hon är väldigt rund om magen, och hon bäddar och donar.
Lilla gumman...
Här ligger hon på min säng, ett par dagar efter sin totalt oväntade återkomst och innan jag lämnade henne på katthemmet. Tänk att det fanns ett antal små "kattvalpar" i den magen - det anade jag inte.
Kan tillägga att det blårandiga påslakanet som skymtar - det har liksom gått hädan. Lille sonen Myse har helt enkelt gosat sönder det! :) Men det var tunt och slitet, så där som favoritgrejer gärna blir. Förresten är han värd nästan hur många påslakan som helst!
Så långa katter blir när de sträcker ut sig och små foster syns inte mycket. Vad gör de med kattungarna på katthemmet? Inte kan de väl behålla dem, kanske en eller två?
SvaraRaderaUndrar om Mysan kommer att visa att hon känner igen dig vid besöket, det vore väl tveeggat eftersom du inte ska ta dig an hemme.
Blåst och regn över Dal men vi har ju allt gott att se fram emot:-)
Klart Mysan känner igen mig - det visade hon ju hur tydligt som helst när vi träffades i april! Det var ju HON som kom till mig! Trots att de som matat henne aldrig kommit henne närmare än flera meter...
RaderaÅ andra sidan vill hon inte bo med mig! Eller kanske snarare inte med mina katter. Är det något hon tydligt visat, så är det ju just det! Kom ihåg att hon efter sitt försvinnande före jul måste ha både sett och hört mig massor av gånger, utan att komma tillbaks!
Jag tror inte hon kommer att sakna mig när jag går, dels har hon nu hunnit knyta an till katthemmets personal också, dels har hon då sina bebisar att ta hand om.
Visst behålls alla kattungar på katthemmet!!! I tre månader, därefter är de redo att hitta nya hem. Liksom Mysan, som vid det laget verkligen kommer att ha kastrerats.
Blir spännande att höra om hennes kattungar sen.
SvaraRaderaFast det lär nog dröja en eller ett par veckor innan jag får träffa mor och barn.
RaderaDet är ju inte jag som bestämmer, känns nästan lite konstigt...
Hon har det toppen i sin karantän, det är ju i ensamt majestät hon vill leva. Nu slipper hon ha bekymmer med att försörja de små.
SvaraRaderaDet ska bli spännande att se vilka färger ungarna får. Är de Mysekopior eller har Mysan hittat en ny hane? Hoppas att de ärver hennes härliga personlighet.
Ja, Mysan har det bra nu. Känns så fint att veta.
RaderaFinns massor av skäl till att jag hoppas på samma pappa, dels för att det antagligen betyder att det inte springer runt en hel hop okastrerade hanar i trakten, dels för att avkomman vad jag kunnat se blir så särdeles fin. :)
Han ÄR en mirakelkatt, den lille pysen Myse. Sin mors son. :)
Söttjejen, hon kom nog till dig för att hon visste att du skulle se till henne och bebisarna, även om hon inte ville eller kunde bo hos er
SvaraRaderaFörtroende för mig, det hade hon. Men bo med mig och husets övriga invånare - det vill hon ju i längden inte.
RaderaHade jag trott att det fanns någon chans att hon skulle vilja stanna - då hade hon fått göra det.
Men jag är så glad att hon kom fram till mig som hon gjorde, och att allt nu tycks ordna sig på allra bästa sätt.
Och åh, vad jag längtar efter att få se de nya små bebisarna - undrar om de är Myses hel- eller halvsyskon...
Är lika nyfiken som alla andra!
SvaraRadera"Kattgrannen" förlorade gamle, 16 år, Rasmus förra onsdagen. (Cancer i munnen.) och lilla S har lite tråkigt. Men det måste nog få en tidigare "lösning"... (Om det alls blir någon ny)
I dag (måndag) hade fortfarande inte nedkomsten skett. Katthemmet släpper inga ungar före 3 månaders ålder.
RaderaUndrar annars om inte jag är nyfiknast av alla. Men jag kan ju inte ringa och tjata hur mycket som helst. :)