torsdag 26 april 2012

Livstecken

Bara ett livstecken. Jag har sekreterat hos Kasper, och där kan ni läsa att jag faktiskt legat/ligger ganska däckad för närvarande. Men allt går åt rätt håll, om bara några få dagar är jag säkert fit for fight!

Har inte tagit några bilder, men det här kunde jag inte låta bli att föreviga häromkvällen . Lille Myse och f.d. "mobbarkatten" Filip.



Myse låg i soffan och sov. Filip kikade - och hoppade upp till honom. Efter en stund gav sig Filip ut i köket och krävde som vanligt påfyllning i en redan fylld vattenskål. Eller åtminstone en handduk eller något över ryggen... Gammal videoklipp på "vattenritualen" finns här.

Sedan gick han tillbaks till soffan, hoppade upp till Myse och båda fortsatte att sova. Myse hade inte rört så mycket som ett morrhår.

De ligger inte alls alltid så här och sover, men att det överhuvudtaget händer då och då, det känns fantastiskt. När jag minns hur det var tidigare. Med t.ex. mamma Mysan.

NÄSTA vecka ska jag nog i alla fall kunna hälsa på hos henne på katthemmet.

Men nu ska dagens dumhet försöka gottgöras. Med medicinering och sängläge.

14 kommentarer:

  1. Skönt med livstecken! Man blir ju lite orolig, men vi vet att du har snälla grannar, släkt och vänner. Eftersom vi räknar oss till dom, så vet du att du bara behöver lyfta på luren. Bättrapådigkramar från oss alla!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både jag och inte minst KASPER vet att ni finns! Mycket kan barn och grannar hjälpa till med - men inte allt. Säger Kasper.
      Det känns väldigt bra att veta att ni finns där ni finns. :)

      Radera
  2. Hoppas du har rätt i "prognosen"!
    Och ge Filip en stor kram fårn mig! Attans vad go' han är! Och "vuxen" som inser att man faktiskt kan ändra sig:D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joodå Eva, det har vänt, jag överlever allt den här pärsen också. :)
      Filips nya beteende ÄR verkligen en källa till både glädje och förundran.

      Radera
  3. Har läst Kaspers klagan;-) Det är inte lätt att vara husdjur när människan däckar. Inte tvärtom heller, det får aldrig bli långvarigt men vem vill det! Kanske är det ändå hälsosamt med djur som skyndar på tillfrisknandet av ren och skär nödvändighet?;-))
    God bättring säger vi på Dal.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stadigt bättre, bara mattigheten kvar nu. Vädret hjälper, och en stor tomt och en massa äng. :) Och en Kasper som kan roa sig själv.

      Radera
  4. Gott med ett livstecken, man blir ju orolig. Frånvaron hade giltigt förfall, förstod jag av Kasper. Skönt att det är på rätt väg.
    Fnissade stort åt 'vattenritualen'. Så tokigt det kan bli. Fortsätt krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kan du fatta såna idéer en katt kan få. :D
      Förfallet var faktiskt giltigt - men nu är det allvarliga hävt och resten kan jag hantera. :)

      Radera
  5. Filip njuter verkligen av att inte längre vara minstingen i huset. Nu har han en lite kompis att bossa över. En härlig bild!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehehe, lika mycket är det nog Myse som totalt respektlöst bossar över Filip. Överfaller, visar hur man ska använda en klöspelare, kicka till en musfirre osv.
      Det riktigt intressanta är att Filip inte längre ens kör iväg Petrus från tomten. Och han utmanar inte Maxi, vilket tidigare hände då och då.
      Som sagt - väldigt intressant utveckling här.

      Radera
  6. Åh, så häftiga katter du har, det där med drickandet är nog Filip rätt själv om, för jag har aldrig hört talas om något liknande.

    Hoppas att du har piggnat till och inte känner dig så däckad. Det har gått en jädrans snuva med en hiskelig hosta till, så det är säkert den du fått. Krya på dig!

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Knasfilip, får han ganska ofta heta, här i huset. :)
      Jag mår definitivt bättre, har en bit kvar till "riktigt bra", men det är vackert så. Har bara lite dåig bloggork, en del annat prioriteras.
      Grattis här också, till nya lilla valpen!! Jag blev så glad när jag läste!! :)

      Radera
  7. Tittar in för att kolla att du håller dig vid liv!
    Det tycks som att du är på bättringsvägen, bra!
    Djur huset håller en alert på sitt sätt;-)
    Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du Sara - kram tillbaks, hehehe (oss normalt icke-kramare emellan).
      Jag ÄR på bättringsvägen, men allt går liksom lite långsammare numera. Men går gör det i alla fall, och det är ju huvudsaken. :D

      Radera