lördag 10 november 2012

Novemberstämning - igen

På väg hem (rätt långtbortifrån) for jag förbi det här stackars lilla huset. Under många år har det varit på väg ner i sjön. Nu tror jag det har tappat en bit av sin lilla brygga/veranda.


Känner mig aningen besläktad...

Novemberstämning i ett nötskal, eller åtminstone i en bild. Ungefär så där kan jag ibland känna mig inombords också! Väldigt lätt, en sån här grå och trist tid.

När jag vände mig om såg jag ett riktigt monster, på andra sidan vägen!  Huvaligen - bäst att hoppa in i bilen och fly fältet! Inga novembermonster, tack!!! Det här ser dessutom ovanligt hotfullt och hungrigt ut! Tyckte jag.

Här gäller det att fly fältet! Vill inte bli uppslukad.

Motåtgärder krävs! Ljus, kaminvärme, vacker musik. Klappa katter och sätta upp vintergardiner i "rummet mitt i huset". De enda jag byter. Fast möjligen också i sovrummet.

Gott te ska jag brygga och leta efter nån lämplig bok. Ingen novemberdepression ska få fäste! Även om den med en förkylnings hjälp bankar så smått på dörren.

Du oh jag, matte...

Framför kaminen ligger Kasper - ren glädje. :)

12 kommentarer:

  1. Tur att din stuga inte verkar glida ut i sjön! Det är väl annars snart dags för de bilar som brukar glida in på gårdsplanen. Jag tror att en god bok, en kopp te och samsas med Kasper framför kaminen är mycket trevligare än att vara ute bland skogsmonster i novembermörkret...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag inte skärper mig så glider jag nog själv snart in - har ännu inte lagt på vinterdäcken. Men endera dan så... ;)
      Har förresten satt upp vintergardinerna i kväll. Och en ljusslinga. Bara för att pigga upp mig lite.

      Radera
  2. Du är lycklig du, med en sån underbar hund som Kasper - alltid så ren och vit, och go i blicken. Du måtte bada honom ofta..? Saknar hundlivet gör vi allt lite grand, nu när det är tomt. Men man KAN beundra andras djur på distans, man måste inte HA själv. Så känns det för närvarande. Ja nu grottar vi ner oss och avvaktar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag badar Kasper högst en gång om året! En varm sommardag. Han har en helt otrolig päls. Totalt självrenande. Jag skulle knappt tro det, om jag inte hade det för ögonen. Inte nog med det, han luktar inte heller "hund". Inte ens när pälsen är blöt! Och blöter ner sig gör han, älskar ju att bada i sjön. Lerbad är också toppen, för att inte tala om sandbad. Men som sagt - pälsen ÄR självrenande!
      (Fast han fäller rejält, nästan året om.)

      Småninom upplever ni kanske saknaden efter hund lite mer akut. Då, men inte förr, är det nog dags att inte blunda när ni ser en valpbild. :)

      Radera
  3. Låter som en utmärkt plan för en grå novemberdag!
    Tar efter så snart Assar är badad, han har ju tyvärr inte jappe-päls...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet11 nov. 2012 13:34:00

      Kaspers päls är toppen på nästan alla sätt - men han FÄLLER! Nästan jämt. Underullstussarna flyger...
      DÄR tror jag att Assars päls är att föredra. :)

      Radera
  4. Kasper är så fin! Jag är så svag för vita hundar! Vi hade en högt älskad Bichon frisé till för ett år sedan och det var ett evigt badande och fönande för att hålla henne fin!
    Kasper verkar vara betydligt mera lättskött!
    Kram
    Melodys matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet11 nov. 2012 20:51:00

      Förstår att du hade ett styvt jobb - jag skulle knappast klara en päls som kräver så mycket.
      Kaspers päls är verkligen extremt lättskött. MEN det är det där fällandet - en vit hund när jag väldigt gärna klär mig svart... där får jag delvis tänka om. :)

      Radera
  5. Bara fem veckor kvar till vintersolståndet och jul! Då vänder det och visst ska vi klara mörkertiden, precis som alla tidigare år.

    Att bara göra ingenting under en hel dag, det är helt ok nu för tiden. För min del. Alla stordåd hör forntiden och jobbet till och för all del även sommartiden. Jag tror, att vi redan med råge har gjort allt det som förväntats av oss. Då är november som gjort för att ge tid för reflektion, läsning, musik och annat vilsamt.

    De daliga rutinerna håller oss igång med att mata katter och kamin och laga en och annan lite smarrig människorätt. Har du prövat att bryna ruccolasallad i smör och sedan blanda den i potatismos?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet13 nov. 2012 23:10:00

      Smörbrynt ruccolasallad - nej, det har jag inte provat! Ska komma ihåg tipset!

      Klart vi klarar mörkret, jag för min del fixar och "värmer till det" inomhus. Ska måla om mitt sovrum - köpte färg idag. Tänker helt enkelt återställa det, så att det känns lättare att "boa in sig" även där.

      Du beskriver den mörka årstiden väl!
      Nu ska jag slita mig från datorn, sätta på vacker musik - och dessvärre också tvinga mig till att göra en pajdeg, får gäster i morgon. Vilket i och för sig är bara treligt. :)

      Radera
  6. Djuren motverkar novemberdystret, de är lika glada året runt i alla väder, åtminstone våra. Sedan kan man ju alltid muntra upp sig med ett fotspa t.ex. och hitta en efterlängtad bok på antikvariat;-)

    Lutande huset på bild känner jag igen, de finns visst lite var stans och är så charmiga tycker jag.

    Snart kan vi andas ut från november och frosta till det med december! Det ska bli härligt eller hur :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet15 nov. 2012 21:30:00

      Hehehe, jag kände mig så lagom djuruppmuntrad härom morgonen (beskrivet hos Kasper).
      Men nu känns det bra.
      Som så ofta förr får november mig att vilja ändra om lite här hemma. Nu är färg till sovrummet inköpt, men tid att använda den får jag inte förrän i nästa vecka.
      December känns som en mycket bättre månad än november - dessutom närmare våren. :)

      Radera