onsdag 10 oktober 2012

Knivarna anfaller, invintring m.m.

Knivarna, de vassa keramiska, de anfaller! Lilla skalkniven är värst! Tycker kanske att den behöver hävda sig mot storsyskonen?
I förra inlägget berättade jag om dem.

De större knivarna riktar in sig på pekfingret, skalkniven på tummen. Jag bestämmer mig med jämna mellanrum för att återgå till min gamla slöa variant. Men så tänker jag att skam den som ger sig...

Skalknivens överman, det ska minsann bli jag!

Nu är det två dagar sedan sista skärsåret, och fingrarna är fria från plåster. Det går nog vägen det här! :)

Efter tre dagars sol med skogspromenader och invintring av utemöbler, altan, redskap  osv, så återgick allt till det vanliga, dvs regn. Och till katter som tror att dom vill ut, men som vänder på farstubron.

På kvällen kan inget hålla de äldre katterna inne. Däremot vägrar jag definitivt att låta Myse tillbringa natten utomhus. Han finner sig. På morgonen möts katterna i dörren, de äldre på ingång och Myse på utgång.

Den lilla "vildkatten" blir mer och mer "tam". Efter att ha växt upp som "vildkatt", helt på egen tass, under ett halvår är han ju nu "familjekatt" sedan drygt nio månader. Jag tror nästan att han glömt sitt tidigare liv även om en del reflexer finns kvar. Men de är inte alls lika framträdande längre.

Gosekatten! Buskatten! Korgstolen på "kontoret" är särskilt skojig, Filip ligger ofta och sover i den, och Myse attackerar.

   

"Filip, du är både lat och trist!!!"


Filip finner sig, med stoiskt lugn: "Ja, se barnungar..."


Altanen är invintrad. Katterna har återfått sina hyllplatser på värmeåterkastande dynor, vägen genom "glasrummet" är stängd. Tätad på strategiska ställen, för att inte regn och/eller snöblask ska tränga in. Myse är konfunderad, de andra vet att mitt "gå runt" betyder att jag släpper in dem genom den vanliga ytterdörren i stället. Myse kommer också att lära sig. I vår tas "tätningen" bort och glasväggen kan öppnas igen.

Små grodorna har också flyttat in. Tror att de uppskattar förändringen.



Att förstå sig på livet är minsann inte lätt---


Olika faller ödets lotter ... de här båda är dömda till att ständigt slita och släpa.

Nu äntligen ska Kasper få sin sista kvällsrunda. Det är förresten fantastiskt att se hur han anpassar sin dygnsrytm efter min. Önskar att Myse ville göra detsamma, men han kommer nästan jämnt upp i min säng vid halv sex - sextiden på morgonen, spinner, trampar och bufflar med stor kraft. (Då har jag hunnit sova kanske tre timmar.) Efter några minuters ömsesidigt gos kräver han utgång!

De äldre katterna sitter på bron och väntar på ingång. Kasper ut på tomten för en snabbkissning, Maxi hoppar upp i min säng och inväntar matte som fortsätter sin avbrutna sömn...

Då jamar Petrus och vill uuuut!!!!

SEDAN får jag sova ett par-tre timmar till...

Natti! Fast först ska jag - efter kortprommisen - sätta mig i fåtöljen vid kaminen och läsa en stund. :)

16 kommentarer:

  1. Katter anpassa sig till mattes vanor??? Och jag som trodde att du kände den där arten mycket, mycket bättre än jag! Men t.o.m. här har begripits att det är kattens vilja som gäller:) (Fast iofs FÅR min Petrus inte gå ut, hur han än tjatar. Har dock avtagit med sjunkande temperatur...)
    Det är tydligen skillnad på grodor och grodor... Har man krona så:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joodå, insikten har jag, men ÖNSKA kan man väl få ändå... :D

      Hehehe, kanske det är med grodor som med människor (fast att vara försedd med krona i vårt land är nog ingen sinekur...)

      Radera
    2. Har just hört på radio idag att kungen inte har människovärde "riktigt på samma sätt" som vi andra... Anledningen skulle vara att han ju "har folk som försvarar honom och dessutom väl borde vara van vid allt". Suck!

      Radera
    3. Berit Elisabet10 okt. 2012 22:23:00

      Jag är verkligen inte något "kungafan", men jag känner igen mobbning när jag ser den!

      Det är bedrövligt att se journalister bete sig som rovdjur som fått vittring på ett lätt skadat byte. - Jag hörde också.

      Radera
  2. PS
    AKTA FINGRARNA!!! Tänk på stickningen:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fortfarande utan plåster - tur, för plåster på ett pekfinger är ju ingen bra idé när man ska handskas med stickor! :)

      Radera
  3. Jag hoppas att du är vaksam i köket för de där knivarna är nog rackarns vassa väldigt länge! Förstår att det blir lite svårt att sova med en stampande katt i sängen, men Myse kanske anammar dygnsrytmen så småningom...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att det snarare blir jag som måste anpassa mig - katter brukar få vilja igenom. Trägen vinner, resonerar dom... och de får ju rätt.

      Knivarna ja - så länge jag inte missköter dem ska ju skärpan behållas. Till och med livet ut, även för den som kan förvänta sig åtskilligt fler år i livet än jag. Säger reklamen. :)
      Det är inga djupa sår jag får, och förhoppningsvis blir väl även jag vis av skadan/skadorna, med tiden. :D

      Radera
  4. Hur klokt kan det vara med livsfarliga vapen i hemmet? Anar att jag skulle skada mig precis som du. Bra att du berättar, så man får tänka över saken ett par varv till. Värt det - eller ej, det är frågan.
    Katterna verkar köra lika mycket med dig som våra västgötar körde med oss;-) Vad gör man inte för de små liven, även om nattsömnen förstörs.
    Oh, vad jag blir trött i kroppen när jag ser små grodorna. Kan du inte lägga dem ned så de får vila;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet11 okt. 2012 23:52:00

      Javisst, stackars smågrodorna... :)

      Knivarna - de ÄR värda ett och annat litet hack i nåt finger!
      Det är roligt att jobba med dem. Lättsamt. Och jag är på god väg att vänja mig.
      Det är bara skalkniven jag inte blir riktigt vän med. Den går helt enkelt inte att hantera på samma sätt som en "vanlig", dvs jätteslö, skalkniv.
      Men jag SKA lära mig hantera den också. För livsfarlig, det är den inte. Bara lite stingslig... ;)

      Radera
  5. Härliga grodor, ett av mina kusinbarn är också grodsamlare, hon fick bl.a. grodstrumpor, en tehuva med grodmönster som hon tydligen tycker man kan ha som varm vintermössa också!!! Får kanske annonsera ut det som båda på nästa julbasar jag deltar i... Syster till grodsamlaren sparar på elefanter.. inte inte så många varianter av dessa djur, så jag är lite orättvis på det området. Har all förståelse ang vassa knivar, har riskerat båda händerna tidigare idag men att skära med en el-driven kniv..men det gick bra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan förstås inte kalla mig samlare, de här grodorna är ju faktiskt de enda jag har... :D Men jag HAR funderat på att införskaffa även en groda med regnmätare. Har för mig att jag sett en sån nånstans.
      El-driven kniv - det låter ännu farligare än min tydligen förhållandevis harmlösa skalkniv!!
      Fast å andra sidan - en eldriven kedjesåg har jag ju lyckats hantera i många år, utan olyckor. Peppar, peppar, ta i trä...

      Radera
  6. Ser att du har fått tillökning i grodmenageriet;-) Skojiga krabater. Den tänkande sitter vackert i olivträdets* skugga och har en lyssnande vän till sina kloka tankar:-)

    Ja ut och in upp och ner är vad som gäller med huset fullt av katter och hundar, men det är visst bara nyttigt har jag hört. Det är stillasittandet som är farligt och det lider ingen inte vi av:-)

    Trivsam helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet12 okt. 2012 22:27:00

      Jag gillar verkligen mina grodor. :)

      De kan sannerligen hålla en igång, de där fyrbenta. Nu när inte dörrar står öppna och gränsen mellan ute och inne är flytande.
      Men oj, så glad jag är över att jag har dem! :)

      Radera
  7. Ja det gäller vara försiktig med vassa knivar. Fast det måste ju bli lättare att skära med dom, får hoppas att du blir sams med dom så dom slutar anfalla dig ;)

    Så du är också en nattsuddare ;) Förstår inte att det ska vara så svårt komma i säng. Det funkar ju när man är ledig men jobbar man fm får man verkligen ta sig i kragen för att komma i säng i tid.

    Skönt att Kasper fogat sig efter mattens rutiner :) Men inte bra att Myse väcker dig efter bara några timmars sömn :( Får hoppas att han blir omvänd också ;)

    Ha en bra söndag.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit Elisabet14 okt. 2012 12:21:00

      Jag hade det riktigt svårt i många år innan jag själv kunde styra mina arbetstider. Eller som nu leva pensionärsliv. Klart jag anpassade mig, men i efterhand inser jag att jag led av verkliga, inte inbillade, rejäla morgondepressioner.

      Mina knivar är jag jätteglad för (det är bara den där minsta som tycker att jag inte riktigt respekterar honom... för visst är väl knivar "han", även om dom är små...

      Även Myse blir väl lite äldre (och latare) med tiden, men faktum är att han är totalt omöjlig att bli arg på! Han FÅR väcka mig för lite gos... :D För numera mår jag bra, även på mornarna.

      Radera