onsdag 22 februari 2012

Fullt ös - ute som regn, inne som Myse...

Rätt halt ute, om man säger så! Halare gårdsplan och utfart än min har nog ingen sett. Gör inte så mycket, här har bunkrats, så bilen behöver inte ut.

Vad värre - kanske - är att Matte med stort M far till Thailand på lördag. Blir borta drygt två veckor! TÄNK om det kommer en massa snö under den tiden... Då blir det tungt att skotta!!

Men lika bra att inte ta ut bekymren i förskott.


Det är tomt och öde i min goda grannes hus, men åh, en så fin minnesstund efteråt. Härligt med en gammal människa som fick dö precis så som hon önskade. Slapp lida, slapp flytta. slapp bekymra sig överhuvudtaget. Härligt också att höra om alla glada, aktiva och betydelsefulla av- och intryck hon lämnat.
När barnbarn med glädje och värme talar om sin "tokfarmor", då blir man själv väldigt varm om hjärtat.


Här hemma gör tokfransen Myse mig varm om hjärtat - även om det ofta hamnar i halsgropen! Kanske minns ni från skolans gympa "hela havet stormar". Alla redskap nere, och det gällde att klättra, svinga och förflytta sig utan att vidröra golvet.

Precis så beter sig Myse ibland, när han flyger över både låga och höga möbler...  Inte utan att jag längtar efter varm vår, så att han kan få utlopp för en massa energi utomhus!

Ibland följer Filip honom tätt i spåren, dock framförallt på golvet.

Häromdagen knatade Myse in under bokhyllan  i vardagsrummet. Filip följde efter - men fastnade!!! Han var för tjock och stor.
Myse kom förstås fram igen, men Filip jamade ynkligt... matte hjälp!!!
Nåja, till slut lyckades han krångla sig ut för egen maskin, bakvägen, nedrivande både en duk, en blomkruka och en ljusstake...  Faktiskt mer förödelse än vad Myse hittills lyckats åstadkomma.

Myse överfaller med friskt mod även Kasper, Maxi och Petrus, men utan framgång. Kasper och Maxi struntar, Petrus både struntar och fräser. Men Filip ställer ganska ofta upp med lite bus. Han tycker till och med att det är kul! Buskul!





Förresten så tycker Myse att kattgräs är jättegott!

8 kommentarer:

  1. Skönt att vi inte behöver oroa oss för dig om du blir insnöad några veckor. Förströelse har du tydligen så det räcker inomhus!

    SvaraRadera
  2. Berit Elisabet22 feb. 2012 23:30:00

    Pelle - jag MÅSTE ut två dagar i nästa vecka, men enligt SMHI ska det inte ha kommit någon snö då. Men sedan kan jag antagligen invänta Mattes hemkomst i lugn och ro. Om det skulle bli eländesväder.
    (Jag kommer att ta mig ut i nästa vecka, tänker sprida ut lite aska på utfarten, så att jag kommer upp på vägen.)

    SvaraRadera
  3. Så har han lyckats locka till sig en lekfarbror i alla fall:D Tänk vad en endaste liten katt kan förändra tillvaron.

    SvaraRadera
  4. Eva - ju mindre katt, desto större förändring. Så är det!
    Upptäckarglädjen är ENORM - och ALLT är hans att roa sig med. Och kära nån, så underbar han är när han kväll och morgon skuttar upp i min säng för en rejäl och omsorgfull gosestund... :)

    SvaraRadera
  5. Vad är det jag hör/läser, ska Matte resa bort från alla sina djur! Då måste det väl bo någon i stugan under tiden och passa upp och passa på?
    Kanske skotta och stå i, var finner man en sådan kraft undrar en som fastnat i cirkusmanegen;-))

    SvaraRadera
  6. Berit Elisabet23 feb. 2012 23:53:00

    Skogsfrun - aha, det är tydligen mest på Kasperian det skrivits om Matte med stort M. För jag är ju bara en stackars vanlig matte med litet m... :D
    Matte med stort M heter egentligen Mats, och det är han, vår "snöängel", som kommer hit och plogar ut oss vid behov.
    Och han har bara ett enda djur, en ung golden som heter Evert. Som för övrigt är kompis med Kasper. :)

    Jag är nog minst lika fast som du med mitt zoo, här finns ju inte ens någon motsvarighet till RR... ;)

    SvaraRadera
  7. Du har väl fått vår även hos dig?
    Inga fler risker att bli insnöad och allt det där. Frihet!

    Det har sin egen härliga charm att bo på landet och leva i takt med naturen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lena - Inte vår riktigt än, väldigt kallt i morse. En hel del snö kvar, och det ska visst komma lite mer i natt. Gårdsplanen och uppfarten är rena isgatan. Jag går inte en meter utan piggar under skorna!
      Men sen är värmen på väg, och våren med den. Hoppas jag.
      Och visst har det sin charm att leva med årstiderna. Trots allt. :)

      Radera