torsdag 16 februari 2012

En ganska vanlig dag - med glädje, tacksamhet, saknad...

Släppa ut Kasper på egen hand för morgonkissen, och samtidigt släppa in de katter som vistats utomhus under natten.

Tända i kaminen, duscha och tvätta håret, brygga kaffe, placera sig i en fåtölj framför kaminen. Och sedan sitta där med händerna kupade runt muggen och titta på lågorna. Dricka sitt kaffe och äta sin marmeladsmörgås.

En sorts lycka är det. Stor vardagslycka.

Kasper ligger också framför kaminen. En morgonpigg Myse galopperar förbi från husets ena ände till den andra.  De övriga katterna iakttar förundrat från sina respektive utkiksplatser. Utom Filip som till slut inte kan låta bli att galoppera efter!! Tills Myse plötsligt slocknar och allt blir tyst och lugnt.

Sedan börjar dagen på riktigt.

En promenad med Kasper. Kattgos. Kolla datorn. Lite allmänt plockande. Plugga in kontakten till bilens motor- och kupévärmare. Sända en mycket tacksam tanke till Matte med stort M som plogade ut mig i går. Det hade fallit mycket snö.

Iväg till samhället för en rejäl inköpsrunda. 

Sedan eftertanke. Dagen före min goda grannes begravning. Det kommer att komma mycket folk, hon var en sällsynt aktiv person. Jag bakar ett par toscatårtor. Vi är ganska många som bidrar till förtäringen vid minnesstunden i grannkommunens bygdegård.

Återigen är jag glad över att hon fick sluta sitt liv som hon gjorde.

Och återigen påminns jag om hur stort tomrum hon lämnar, och hur obebott och öde hennes hus är. Vi går ofta förbi där, jag och Kasper.

Saknad, glädje, tacksamhet, rentav en lyckokänsla - tänk så många känslor en dag rymmer!

11 kommentarer:

  1. Visst är det skönt med en vanlig vardag. Vi hade vår- väder idag, såg både snöddroppar& krokusar i blom igår. Påskliljorna växer, nu c;a 15cm höga, men det ska tydligen bli kallt här igen till helgen. Såg att det hade snöat ganska friskt hos Er. Hoppas Ni får en trevlig helg utan mer snö.

    SvaraRadera
  2. Känslor ja....vad vore livet utan dom.

    SvaraRadera
  3. Klart det blir mycket känslor. Problemet för många är nog att vi inte alltid hinner med att känna känslorna. Dom bara flyger förbi nästan utan att man märker dom. Måste vara skönt att hinna sitta vid kaminen och känna efter.

    SvaraRadera
  4. Det där är sannerligen vardagslycka! Så viktig att ta vara på, men också svår att se ibland.
    Kul att Myse lyckas få någon med sig lite!
    Jag har en känsla av att din vän var bra på det där med vardagslycka. Hoppas att ni får en riktigt fin avskedsstund! Det är viktigt också. (Säger yrkesmänniskan jag inte varit på bra många år...:D)

    SvaraRadera
  5. Kikkan - här har kommit massor med snö! Just när man började tro och hoppas på att hela den här vintern i princip skulle vara grön.
    Tänk att du redan hunnit få så mycket vår! Undrar varför jag egentlgien bor där jag bor... Förmodligen bara av ohejdad vana. :)

    Cruellas sida - ett liv utan känslor, det låter förfärligt. Tänk om vi bara hade hjärna men inte hjärta!

    Pelle - det är verkligen en av de stora vinsterna med ett pensionärsliv. Man hinner sitta ner och känna. Åtminstone ser mitt liv ut så, för det mesta. Fast ibland tänker jag ju också, förstås. :)

    Eva - Filip låter sig allt lockas med ibland, till synes nästan motvilligt, han är så söt. :) Min "mobbarkatt". Men Myse-busen kunde han visst i längden inte motstå. I det falelt är vi lika, han och jag.
    Du har rätt, min vän var fantastisk på att se lycka i det lilla. I vardagen. I de små händelserna. Jag tror morgondagen blir vaccker.

    SvaraRadera
  6. Upp och ner går livets stig, tänk på mig som skrev hos dig -präntades i de gamla poesiböckerna. Missvisande namn, alla skrev ju bara färdiga ramsor.
    Din morgon är mer fridfull än min men sysslorna delvis desamma och brasan det som startar upp dagen.
    Sorg och glädje växlar som väder och ger oss mycket att fundera över.
    Begravningar har jag börjat vänja mig vid, det blir så när man kommit upp i ålder;-)
    Minnesstunden blir nog fin.

    SvaraRadera
  7. Berit Elisabet19 feb. 2012 00:21:00

    Skogsfrun - ja tänk, dom där poesiböckerna...

    Mina mornar är praktiskt taget alltid fridfulla. Numera.

    Det BLEV en riktigt fin minnesstund. Med både djupt allvar och många, många glada och igenkännande skratt.

    SvaraRadera
  8. Annkristin i Enköping19 feb. 2012 17:00:00

    Tittar ofta in och läser med stort nöje dina och Kaspers tankar och funderingar om livet i stort och smått.
    Blir så glad att läsa om hur bra Myse anpassat sig till sitt nya liv, tänk han har kommit till paradiset efter sitt tuffa liv som hemlös.
    Inte konstigt att han vill vara innekisse han vet ju hur det kan vara där ute.
    Mysige Myse har ju verkligen vänt upp och ner på livet för er alla,
    hoppas få läsa mycket om honom och få se många härliga bilder på dina små vänner.

    Var rädda om er ni 2 o.4 benta

    SvaraRadera
  9. Berit Elisabet19 feb. 2012 23:21:00

    Annkristin - ja, han har klart blivit huvud-"personen" här i huset, INGEN är omedveten om honom! Han hörs. Han syns. Han roar och ibland även oroar. :)
    Till våren blir det ändring, då får han ett inne- och ett uteliv, i precis den blandning han önskar.

    Var så säker - det blir mer om Myse. Jag är bara rädd att det blir FÖR mycket, men den som inte vill läsa slipper ju. :)

    Jag blev så glad när jag såg din kommentar. :)

    SvaraRadera
  10. Annkristin i Enköping20 feb. 2012 19:26:00

    TACK för att du tar dig tid och svarar på kommentarer,det känns så bra.
    En sak till,det kan ALDRIG bli för mycket om MYSE!!!

    SvaraRadera
  11. Annkristin - det känns väldigt bra att svara, ska du veta.

    Och Myse - jag har en hel del bilder som jag gärna vill visa. Han kommer att dyka upp både här och på Kasperian, var så säker. :)

    SvaraRadera