Sammanfattning - tyvärr utan goda nyheter

I dag blir det likadana inlägg både i Kasperian och Dagsländor. En sammanfattande redogörelse.

Inget spår efter Mysan vid "fällanhuset". Jag tror dessvärre att det som Sigge markerade var grannkatten. (Kasper har berättat.)

Moussen på "möjliga stället" är fortfarande kvar på fatet, men två långbenta spindlar har hittat det och bespetsar sig på en God Jul. De får behålla sitt fynd, maten räcker nog åt en del släktingar också.

Ingen har reagerat med positivt besked på min efterlysning (se Kaspers sida, om du läser det här hos mig).

Efterlysning via nätet eller polisen eller liknande är meningslöst. Området är ju ett fritidshusområde (men med ett 20-tal fastboende). Det ligger helt utslängt i skogen.

Att Mysan i snö skulle ha vandrat iväg många kilometer utan mål är helt uteslutet.

Sigges matte såg kattspår in under huset vi kallar "möjliga stället". Men inga spår ut.

Mysan har vid ett tidigare tillfälle skadat sin tass och en klo, men det läkte fint. Hon har vid ett annat tillfälle haltat lite, men det gick över till dagen efter. En justerad Mysan kan ha råkat ut för räv.

Bara att inse.

Hoppet är det sista som överger mig, men jag är tvungen att vara realist också.

Jag har hela tiden låtit mig ledas av "magkänsla" när det gäller Mysan, och det har fungerat väldigt, väldigt bra. Även om jag ofta gjort precis tvärtemot vad en eventuell "regelbok" skulle sagt. Men min magkänsla just nu - den tycker jag inte om.

Jag vet att Mysan - om hon lever -  vet precis var hon hör hemma. Dvs hos mig. Hon hittar i området. Om hon är skadad ligger hon och trycker någonstans, där inte ens Sigge hittade henne.

Återhämtar hon sig så kommer hon hem. Annars - ja annars kommer hon helt enkelt inte tillbaks. Bara att inse. Det scenariot blir troligare för varje dag.

Jag är väldigt ledsen. Allt som varit kring den här lilla katten berör mig så djupt. Och inte bara mig, det märker jag ju.

Men nu skriver jag inte mer om Mysans försvinnande. Såvida hon inte kommer hem, för då berättar jag det med en gång, på både min och Kaspers blogg.


Det är jul, jag får besök av barn och barnbarn och till och med ett litet nyfött barnbarnsbarn.

Jag ska nu, sent omsider, ägna mig åt att förbereda julkalaset. Glädja mig åt mina andra fyrbenta. I dag ligger Filip på mitt duntäcke, han har återtagit sin plats där. Den han tidigare överlåtit helt till Mysan. Utom en stund på morgonen.

Lilla Mysan, så jag önskar att du vore här!!! Jag har talat med Animalen idag, men väntar med avbeställning av tiden för kastrering till efter jul, det ska fungera.)

Nu ska jag göra upp en slutlig inköpslista, ge mig iväg och handla och sedan börja laga mat. Jansson, ungsbaka skinkan, göra gratänger, rödbetssallad, linslimpa för vegetarianer osv. Men köttbullar tar en dotter med sig.

Och så ska jag städa av lite!

Blir inte lika flitigt uppdaterat här närmaste dagarna (såvida inte Mysan dyker upp förstås. Läser du det här hos Kasper kan du titta på Mysan-bilder hos mig).

Jag och Kasper och hans åtminstone tre katter önskar er alla en God Jul!

Och så vill vi innerligt tacka för allt engagemang, alla kommentarer, tröst och uppmuntran.

Och naturligtvis - ett speciellt tack till Sigge och hans matte som till och med kom hit och hjälpte oss leta. Tänk, att via blogg ha fått såna vänner!